BLOGG

Det pratas alldeles för lite om den skam som många upplever vid ensamhet. Skamkänslor kring att känna sig dålig, oälskad och mindre värdefull - för att man är ensam. Om det saknas familj eller om nätverk brister är det redan en otrolig sorg i sig, men jag ser alltid att det är skammen som gör det värre. Det är hemskt att inte veta var man ska spendera högtider. Det är fruktansvärt att inte känna sig välkommen. Ingenting är värre än att ha en hel semester framför sig, men inte

Skam är en av våra viktigaste affekter, för den är social, det vill säga skam uppstår i förhållande till andra människor. Det är därför den är så svår.

Det är inte svaghet att bli ledsen när du inte får vara med, det är din kropp, hjärna och nervsystem, som reagerar helt adekvat. Människan är biologiskt skapade för gemenskap och för att behöva varandra. Det är inte bara en gullig klyscha om att “ingen människa är en ö” eller att det är härligt med omsorg, gemenskap och samarbete. Nej, att vara inkluderad i en grupp handlar om överlevnad.

Var kommer det egentligen ifrån? Den här svårigheten att be om hjälp, trots att du både vill ha och behöver den. Jag ser en rad erfarenheter, vilka tolkats som att hjälp är någonting du behöver förtjäna.